Vall – prästänget

Nils Lithberg skriver 1934: ”Det kanske största lövängsområdet på Gotland fanns i äldre tider i Vall och Hogrän, och äng var det vackraste bonden visste. Min farfar (f. 1808) hade för min far skildrat Vall som den vackraste på Gotland, ty där kunde man i hans ungdom resa hela landsvägen fram från ena ändan av socknen till den andra som i en enda sammanhängande tät allé. Redan under mina uppväxtår i Vall tyckte han, att landskapet var förstört, och likväl kunde vi ännu vid denna tid, om vi någon sommarsöndag gingo i annexkyrkan i Hogrän, vandra från den ena kyrkan till den andra uteslutande genom lummiga lövängar, som dessutom strax före slåttertiden prunkade i alla markens färgrika blommor.”

När man kommer in i änget norrifrån från prästgården, öppnar sig stora slätter med resliga, vidkroniga lundalmar tillsammans med ek, och inslag av ask och apel. Längre bort står träden tätare. Asp, ask och hassel, tillsammans med ek, björk och tall står i dungar. I sydvästra delen sneddar en gammal väg genom markerna, kantad av lövvastar. Ute i de öppna slätterna kan man hitta ängsväxter som brudbröd, gullviva, höskallra och vårbrodd.

Änget brukades tidigare av Kurt Petterssons föräldrar Margit och Helge Pettersson, och före dem av Reinhold Pettersson på Rosarve. När Reinhold tog över arrendet 1930 var änget tillvuxet med tynne och snår, och han fick arbeta för att återställa ett välhävdat utseende. Gun och Kurt Pettersson hade ansvar för änget mellan 1988 och 2014. År 2015 tog deras son Fredrik vid.